Jazzens historia

Jazzens historia

Jazzen föddes i den afroamerikanska kulturen i New Orleans vid början av 1900-talet. Jazzen slog igenom stort under 1920- och 1930-talen tack vare jazzmusiker såsom Miles Davis, Duke Ellington och Louis Armstrong. I jazzen blandas inslag av improvisation, polyrytmik och amerikansk populärmusik med afroamerikanska toner såsom ragtime och blues.

Jazzen har haft en stor signifikans för det afroamerikanska samhället där den fungerat som ett redskap för att uttrycka sina upplevelser och erfarenheter. Idag är jazzmusiken spridd över hela världen och är uppskattas av människor från i stort sett, alla olika kulturer och etniciteter.

Allt eftersom jazzen spridit sig, har genren tagit efter flertalet nationella, regionala och lokala musiktraditioner vilket givit upphov till flera olika jazzstilar. Den tidigaste formen av jazz kombinerade inslag av bland annat marscher av blåsorkester, ragtime och blues. Under 1930-talet dominerade swingjazzen, och det var under denna tidsperiod som jazzen nådde kulmen av sin popularitet. Swingjazz karakteriseras av snabba rytmer liksom soloinslag där individer improviserar fram melodier i ett annars kollektivt musikskapande.

Under 1940-talet uppkom bebop, en rytmisk form av jazz som innehåller snabba tempoväxlingar och improvisatoriska ackord. Bebop anses vara den första formen av modern jazz och möttes till en början av skepsis från såväl musiker som publik. Den kom dock att revolutionera jazzen och musikscenen tack vare förgrundsgestalter såsom Miles Davis, Charlie Parker och Dizzy Gillespie.

1950-talet innebar frijazzens ankomst (alternativt namn avantgardjazz). Frijazzen tog avstånd från tidigare använda strukturer och kompositioner för att istället anamma mer frihet i musikskapandet. Denna förändring innebar en avsaknad av melodi, och var mycket kontroversiell till en början. Framstående jazzmusiker inom frijazz inkluderar Ornette Coleman, Cecil Taylor och John Coltrane.

Latinjazz slog igenom stort på 1960-talet. Den kombinerar rytmer och instrument med afrikanska och latinamerikanska element. Latinjazz, som är starkt förknippad med afro-karibisk musik, är en improvisatorisk jazzform som tillåter stor frihet och experimenterande. Även brasiliansk jazz som tog avstamp i Bossanova, samt musiker såsom João Gilberto och Astrud Gilberto, var populära under detta decennium.

År 1970 lanserade Miles Davis albumet Bitches Brew. Musiken blandar jazz med rock vilket var nytt för tiden och banade vägen för vad som skulle komma att kallas för jazzfusion. Jazzfusion var en slags ny komersiell förpackning av jazzen som framtagits för att locka en större publik, därav inslag från populärmusik såsom rocken.

Ur fusionjazz, växte smooth jazz fram – en mer polerad form av jazzen. 1980-talet präglades av denna jazzform som tog avstånd från improvisation till förmån för strukturerade mönster och rytmer. Smooth jazz växte i popularitet och fick ett stort medialt utrymme. Musiker inom smooth jazz genren inkluderar Al Jarreau, Chaka Kahn och Sade.

1990-talet dominerades av en hiphopinfluerad jazz, nämligen jazzrapen som ofta förknippas med texter av politisk karaktär. Med inslag av jazz hämtad från sampling eller genom livemusik, har jazzrapen växt sig stor med framgångsrika hiphopkollektiv såsom Gang Starr, A Tribe Called Quest och Digable Planets.

Jazzens historia är en fascinerande historia, och idag är jazzen mer levande än någonsin. Under det senaste decenniet har en ny generation jazzmusiker klivit fram och tagit över scenen genom att använda olika former av jazz i sitt musikskapande  Historien visar att jazzens historia aldrig upphör, och att jazzen kommer fortsätta att utvecklas och beröra människor i alla åldrar och kulturer världen över. Den ändrar ständigt form, och det ska bli spännande att se vad nästa steg i jazzens utveckling blir.

Jazzens historia